Vid dagens slut

Nog är det väl underligt, att människor, som vi aldrig träf-
fat och som förmodligen aldrig har varit i vår lilla värld ska
kunna få rätt att ställa till det för oss. Ja, för det måste väl
vara vår by och vår å när vi och våra förfäder har levt här i
251 år. Och nu kommer i värsta fall SCA och Statkraft att få
RÄTT att totalt förändra förutsättningarna för oss. Vilken
RÄTT? Med vad RÄTT kan man försvara att man vill för-
störa en liten idyllisk by och dess underbart vackra å - någon-
stans i mellersta Ångermanland?
Med pengars rätt. Med maktens rätt. Med aktieinnehavets
rätt.
Och så lämpligt då att kunna bokföra detta på klimat- och
miljökontot. ”För att rädda den globala miljön måste vi offra
Röåmiljön”.

De aningslösa tänker kanske: ”det är så långt bort”. Och
”vi kommer ändå aldrig dit”. Och ”vattenkraften är i alla fall
ren”. Men detta kan hända var som helst.
Tankarna är många och spretiga när man har lagt sitt
vackra huvud till ro på kudden. Och inte underlättar de
precis insomningen. Man blir ömsom ursinnigt arg och
ömsom sorgsen och uppgiven.

När man ligger så där och vrider sig händer det att minnen
från förr dyker upp; Som när jag fick följa med morfar och
morbröderna och fiska i Tärselforsen (Långbjörn) Dom
hade långa metspön och med mask och dunkrok fångade de
många fina öringar och harrar. Och stora var de! Mellan ett
och två kilo. Jaa, den forsen är som bekant ett minne blott
nu, utbyggd, som det mesta häromkring. Men Röån finns
- än så länge.

Som barn bodde jag hos morfars i Abbegården precis på
nipkanten. Nedanför huset forsade vattnet fram. Bruset var
en del av livet. Vi somnade och vaknade till det. Utsikten
från fönstren var hänförande men det hade jag inte riktigt
vett att värdesätt då. Men fisket, som Röån erbjöd, utövade
en oemotståndlig lockelse på mig. Med ett kort metspö av
björk och björntråd och en knappnål, vikt till en krok, drog
jag upp den ena angersilla efter den andra. Barn har i alla
tider fiskat i ån. Sedan har de cyklat hem till sina mödrar
med en träklyka full med vackra öringar och harrar Och väl
hemma hamnade fiskarna direkt i stekpannan, varefter de
förtärdes med färsk mandelpotatis och dill från landen. Här
kan man tala om närproducerat. Eller fisksoppan med gräs-
lök och litet skivad mandelpotatis i. Mums!

Men det här skall inte några ler barn få uppleva om SCA
och Statkraft får som de vill. Nå, utan strid skall det inte
gå. Den saken är helt klar . Vi har klarat det en gång förut i
början av 80-talet då Svanö AB ville bygga ut. Men det tar
mycket kraft och energi. Man blir besviken gång på gång och
jag kan för mitt liv inte förstå varför inte vi som bor i byn får
bestämma över vår å. Varför inte vi får leva i fred med vår å
som vi alltid har gjort. Vi stör ingen. Men ändå…

Neej, nu är kudden både knölig och fuktig. Och så här är
det natt efter natt.
Men på torsdag (31/1 2008) är det i alla fall möte. Då
kommer exploatörerna och informerar oss.
Och vi skall informera dom och så fortsätter det ända tills
dom ger upp. För vi ger aldrig upp! För det är VÅR å och
den skall försvaras till det yttersta. Jag hoppas att alla som
vill spara litet orörd natur till sina barnbarn kommer hit på
torsdag kväll klockan 19 så dom ser att vi inte är ensamma i
byn och att solidariteten fortfarande lever.

God Natt!                                                            Store T

Artikeln hämtad ur nya numret (Jan 2008) av Näsåkers Byablad

Finns inte sidomenyer? Gå till startsidan HÄR!