Hej Kurt!

Klämmer in mitt svar i hans text med röd färg…
J
Christer

-------Originalmeddelande-------

Från: Andrén, Jonas

Datum: 2010-01-21 13:33:15

Till: 'Kurt Ulander'

Ämne: SV: Från ord till handling - sex miljarder för svensk vattenkrafts framtid!

E.ON: Hej Kurt,

Som svar på ditt (Christers) förra mail så kan man väl konstatera att vi helt enkelt har olika åsikter i frågan. I delarna om elmarknaden så är era resonemang enligt min mening felaktiga då vi inte har en nationell elmarknad utan en nordisk, som utvecklas mot att bli nordeuropeisk.

Christer: Sant. Och visst ska vi exportera el till de som behöver byta ut sin egenproduktion mot förnybar. Men eftersom vi inte kan rädda vare sig Tyskland (590 TWh/år) eller Europa som helhet (2500 TWh/år) med vårt överskott på cirka 20-50 TWh år 2030, bör vi hursomhelst hålla oss inom ramarna för vad vår egen natur klarar. En marginell skillnad på 2-3 TWh spelar ingen som helst roll för klimatets skull eller för den europeiska omställningen, men spelar mycket stor roll för våra egna ekosystem. E.ON. vill inte bygga ut mer vattenkraft, det är vi glada för och hoppas ni håller det ordet även framledes när elpriserna och därmed vinstmarginalerna ökar. 

E.ON: Bara för att vi i Sverige har en produktionsmix som ger upphov till väldigt lite koldioxidutsläpp innebär det inte att vi kan luta oss tillbaka och se problemet som löst. Klimatproblemet är globalt och lösningar måste därför ses i en internationell kontext. Det är bland annat därför som Sverige och Europa har satt ambitiösa mål för att öka den förnybara elproduktionen - och på så sätt få bort elproduktion baserad på fossila bränslen ur systemet. Att bygga fiskvägar i hela Ångermanälven, som är den näst största vattenkraftproducerande älven i Sverige efter Luleälv, vore direkt motverkande mot dessa mål.
Christer: Kraftbolagen har sedan klimatfrågan blev politiskt prioriterad använt den som argument för att inte restaurera våra biologiskt förstörda vattendrag. Detta är dock en argumentation som enkelt kan avvisas som felaktig. SMHI kan med modeller och data från decennier bakåt visa att nederbörden har ökat och kommer att fortsätta att öka, varför det vatten som behöver spillas förbi turbiner för att säkerställa fiskvandringsvägar mer än väl kompenseras. Ett rimligt antagande, baserat på SMHI:s scenarior, är att den totala energin från svensk vattenkraft kommer att öka med mer än 3 TWh fram till år 2030. Även om en storskalig restaurering av samtliga våra av vattenkraftsreglering förstörda älvar skulle igångsättas, är det inte rimligt att mer än kanske 30-60 procent i realiteten kan åtgärdas. Vid ett förfarande med omprövningar av gamla domar skulle förlusten för kraftbolagen alltså kompenseras av den ökade nederbörden.

Dessutom kan man säga att dagens system med utsläppsrätter för koldioxid inom EU är dysfunktionellt (se Yttrande om den samhällsekonomiska nyttan avseende ansökan om en vindkraftspark inom Storgrundet utanför Söderhamn (Kap. 9.3.1), Runar Brännlund, Anton Paulrud, 2009). Med andra ord påverkar inte produktion av förnybar energi i Sverige för export med dagens utsläppsrättssystem klimatet på något vis. Vårt nationella behov är redan tillgodosett vad gäller elproduktion och det kommande överskott som samtliga aktörer är överens om ger att restaurering av vattendrag genom etablerande av fiskvägar kan göras utan att på något vis hota våra klimatmål.

Att åsidosätta ett miljöproblem för att åtgärda ett annat är inte bara kontraproduktivt utan visar också att förståelsen för biologiska fundamenta inte finns. Vi kan inte möta klimathotet (som kan ses som ett globalt biotophot) genom att förstöra biotoper nationellt eller undanlåta att åtgärda sådana miljöproblem som idag enligt lagstiftningen ska åtgärdas.

Sammanfattningsvis kan sägas att klimatargument för att inte åtgärda vandringshinder är irrelevant.

E.ON: All elproduktion innebär någon form av miljöpåverkan. Därför måste det hela tiden göras avvägningar mellan olika intressen, ex sportfiske och vattenkraft.

Christer: Fiskvägar betyder så mycket mer än ”sportfiske”. Biologer, ekologer och andra kan idag visa hur oerhört viktiga alla ekosystem är för att summan av dessa (biosfären), ska kunna upprätthålla sin resiliens, dvs kraft att utstå plötsliga förändringar. Varje ekosystem som kan restaureras är en bit på väg för att motverka den utarmning som nu sker av själva livets grundvalar. Professor Johan Rockströms (Stockholm Resilience Centre) rapport i höstas pekar på en rad andra områden än bara klimatet och den enda riktiga vägen är den som tar hänsyn till samtliga parametrar (Planetary Boundaries, Nature, 2009). Att separera klimatarbetet från allt annat miljöarbete är med andra ord kontraproduktivt och kan leda till ännu värre skador.
Rockström: – Redan idag har gränserna överskridits inom tre områden - utsläpp av koldioxid, biologisk mångfald och utsläpp av kväve och fosfor.
 

Restaurerade strömvattendrag innebär stor potential för sportfiskerelaterad turism. Ett flertal studier har gjorts och samtliga visar att den grupp sportfiskare som är av störst intresse är de som reser långt, d.v.s. inte lokalt boende. Dessa tillresande sportfiskare är helt ointresserade av kompensationsodlad fisk, utan kräver naturligt reproducerande fiskbestånd. Denna näring som inte ges chansen att utvecklas under rådande situation är hållbar ur alla aspekter; socialt, ekologiskt och ekonomiskt, vilket inte kan sägas vara fallet med nuvarande vattenverksamhet.

Vattenfall AB kom under hösten 2009 ut med en rapport (Återskapande av vandringsmöjligheter för havsvandrande fisk – ekologiska effekter och verksamhetspåverkan, Mats Larsson, Erik Sparrevik, 2009) som ensidigt ser på de biologiska effekterna ur kraftbolagens sida. Som ett exempel – många fler finns – på de tendensiösa vinklingarna i rapporten kan nämnas den faktor som man använder för att jämföra odlad fisk med naturligt reproducerad. Den anges till 1,5 men används inte av verksamma biologer i dagsläget som brukar prata om en faktor 3-4 istället.

Däremot kan man på goda grunder anta att den uteblivna restaureringen av våra älvar undantränger kanske uppåt 5 000 sysselsatta inom sportfiskerelaterad turism nationellt. Svenskt Näringslivs ”Näringslivsfakta” anger kostnaden för en icke sysselsatt till 220 000:-/år (2005). Med andra ord kan man säga att den smolt som i Vattenfalls rapport sägs kosta runt 25:-/styck egentligen betingar en samhällsekonomisk kostnad på mellan 750:- upp till 1500:-/styck om dessa effekter medtas.  Dessutom är den som sagt meningslös som grund för turism kopplad till fiske.

Sammanfattningsvis kan sägas att de samhällsekonomiska aspekterna talar för att fiskvägar ska byggas.